Skogssamiska studier

180 Pages·2014·18.59 MB·Swedish

K U LT U R E N S F R O N T L I N J E R
Skrifter från forskningsprogrammet K u l t u r g r ä n s n o rr
16
Bertil Marklund
Skogssamiska studier
Möten i kultur och näringar 1650-1800
Umeå 1999

Skogssamiska studier
Till Elisabet, Peter, Tomas och André

KULTURENS FRONTLINJER
Skrifter från forskningsprogrammet KULTURGRÄNS NORR
16
Bertil Marklund
Skogssamiska studier
Möten i kultur och näringar 1650-1800
Umeå 1999
I forskningsprogrammet Kulturgräns norr: Förändringsprocesser i tid och rum,
som finansieras av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, är basbegreppet gräns.
Dels granskas kulturgränser som utgör sega, tidsmässigt djupt förankrade strukturer
inom ett geografiskt mm, dels krafter som på olika sätt sveper fram över rummet
och ibland förmår utradera en kulturgräns, men ibland lämnar en gammal gräns helt
ombbad. För att detta tvärvetenskapliga forskningsfält med framgång skall kunna
genomlysas, samlar programmet forskare från åtta ämnen vid främst Umeå
universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.
Projektets redaktion utgörs av professor Lars-Erik Edlund (seriens huvudredaktör)
och forskningsassistent Kristina Holmström (redaktör). Skrifterna kan beställas
genom Kristina Holmström. Adress: Kulturgräns norr, Institutionen för
litteraturvetenskap och nordiska språk, Umeå universitet, 901 87 UMEÅ.
© Forskningsprogrammet KULTURGRÄNS NORR samt författaren.
Översättning av sammanfattningar till engelska: Professor Gunnar Persson, Luleå.
ISSN 1402-8506
ISBN 91-88466-21-3
Tryckt av Livréna Grafiska AB, Kungälv 1999
Innehållsförteckning
förord
INLEDNING
Från fattiglapp till lapphjon
Fattigdom och utflyttning från Pite och Ume
lappmarker 1650-1760 i ljuset av 1748 års
lappförordning
Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800
En pilotstudie
Bilaga
Källskrift 1: Bertil Marklund: Samer och
nybyggare i det gamla Malå. Tiden 1736-1777.
Källskrift 2: Bertil Marklund: Samer och
nybyggare i det gamla Malå. Tiden 1778-1802.
Författarporträtt
Bertil Marklund är född 1948 i Malå församling, Västerbottens län. Han är adjunkt
i historia och samhällskunskap. Marklund är doktorand vid Institutionen för
historiska studier vid Umeå universitet och arbetar på en avhandling om
skogssamema i Pite och Urne lappmarker 1650-1800.
6
Förord
Bertil Marklund är doktorand vid Institutionen för historiska studier, Umeå
universitet, och arbetar sedan en tid tillbaka på en avhandling om skogssamema i
Pite och Urne lappmarker 1650-1800; arbetsnamnet är Det skogssamiska samhällets
differentiering: Arvidsjaurbyn och Uhmeåbyn 1650-1800. De arbeten som samlats i
denna volym av Kulturens frontlinjer har tillkommit under en längre tidsperiod.
Studierna inleddes när Bertil, som är född i Malå i norra Västerbotten, ville veta
mer om sina förfäders, dvs. nybyggarnas, historia i området. Med tiden kom
intresset att förskjutas mot frågeställningar rörande skogssamema i förhållande till
nybyggare, fjälls amer, bönder ”på nedre landet”, statstjänare och handelsmän.
I artikeln ”Från fattiglapp till lapphjon” analyseras effekterna av ”Förordning
hwarefter Lapparne med deras Qwinnor och bam i Wästerbottn och dertil lydande
lappmarker hafwa sig at rätta, när de utom lappmarkerna sig uppehålla wilja”
(1748). Det visar sig att fattiglappar kan beläggas i relativt stor utsträckning i
Västerbottens kustbygder redan före 1748.
”Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800: En pilotstudie” sätter ett enskilt
lappskatteland i fokus och har utarbetats för att söka fånga in de utomordentligt
komplexa förhållandena i det skogssamiska samhället. Inte minst ställer analysen,
som framgår av studien, stora krav på val av teoretiska perspektiv.
De två avslutande arbetena ”Samer och nybyggare i det gamla Malå: Åren 1736-
1777” och ”Samer och nybyggare i det gamla Malå: Tiden 1778-1802”, har
tillkommit för att på ett mer populärt sätt tillgängliggöra de källor som närmare
belyser kontakterna mellan samer och nybyggare inom ett mindre
nordvästerbottniskt område. Utifrån denna empiri kan som synes åtskilliga analyser
göras.
Projektet Kulturgräns norr fokuserar i sitt ursprungliga forskningsprogram starkt
frågor rörande samer och nybyggare (se bl.a. Kulturens frontlinjer 1, 1997, s. 19f.),
och de här föreliggande studierna belyser på ett intressant sätt olika aspekter av
denna problematik. Det skall särskilt betonas att Marklund bearbetat studierna för att
passa just i detta projektsammanhang. Till en mer djuplodande och sammanhållen
behandling av de frågor som här aktualiseras, återkommer Bertil Marklund så
småningom i sin doktorsavhandling.
Umeå i juni 1999.
Lars-Erik Edlund
7
Inledning
Mitt avhandlingsämne har rubriken Det skogssamiska samhällets differentiering:
Arvidsjaurbyn och Uhmeåbyn 1650-1800.1 I valet av undersökningsområde var det
viktigt att bestämma ett som kunde karakteriseras som genuint skogssamiskt. Valet
föll på Arvidsjaurbyn, och skälen därtill var flera. Det visade sig att byn hade
överlevt till våra dagar; den bestod av endast skogssamer; Jurisdiktionen för
häradsrätten i Arvidsjaur är identisk med skogssamebyns område; detta var det
område i de svenska lappmarkerna som nybyggare kom till så sent som efter 1757;
källäget var tillfredsställande, och forskare som Israel Ruong hade utfört fältstudier
och skrivit artiklar om detta område, där det karakteriserades som ursprungligt
skogssamiskt.2
Att genomföra en jämförande studie med Uhmeåbyn var av vikt, eftersom man
hade likheter i näringsliv och språk (umesamiskan), men också skillnader över tid.
Till Uhmeåbyn kom nybyggare redan på 1670-talet. Uhmeåbyn hade i stort sett
upphört som skogssameby vid slutet av 1700-talet. I skogssamemas områden fanns
nybyggare etablerade sedan andra hälften av 1600-talet. Genom dessa trakter hade
rennomadiska ljällsamer flyttat till vinterbetesmarker sedan åtminstone samma tid.
Fjällsamemas och nybyggarnas näringar konkurrerade med skogssamema om
näringsutrymmet i skogslandet. Det kan vara frestande att utmåla skogssamema som
offer för starka yttre krafter. Det skogssamiska samhällets inre
förändringsbenägenhet, försvarsstrategier och utvecklingsförmågor måste dock
behandlas likvärdigt i forskningsarbetet.
Lappskattelandet är den viktigaste undersökningsenheten i forskningen. Det var
den kamerala enhet som den enskilde lappskattelandsinnehavaren betalade skatt för,
och det var förmodligen också den viktigaste faktom i den skogssamiska strategin
för överlevnad. Som invånare i skogslandet hade skogssamema utformat en
näringsstrategi baserad på flera näringsgrenar. Under det att Qällsamen litade till en
enda näringsgren, renskötseln, levde skogssamen av flera, där jakt, fiske och
renskötsel var de viktigaste. Detta var möjligt av den enkla anledningen att
skogslandet är en rikare biotop än fjällen. Lappskattelandet, i genomsnitt en yta om
15x15 km, nyttjades väl med bostäder vid sjöar, renvallar och fangstställen.
Antalet fattiga över tid är en indikator på förändringar i egendomsförhållandena,
som i sin tur kan ha sin grund i näringsförskjutningar. I artikeln ”Från fattiglapp till
lapphjon” har en gmndläggande studie av fattiglapparna i undersökningsområdet
genomförts. Andra indikatorer som återstår att studera, och som belyser det
skogssamiska samhällets inre förhållanden, samtidigt som de kan kopplas till den
övergripande frågan om lappskattelandet som en central förklaringsfaktor är
giftermålsmönster, generationsstrategier och arvsförhållanden.
Artikeln ”Lappskattelandet Vuorbejaur 1650-1800 - En pilotstudie” sätter ett
enskilt lappskatteland i fokus i första hand mot bakgmnd av yttre tryck från
fjällsamer och nybyggare. Det har visat sig att fjällsamema inledde sin
rennomadiska fas under 1600-talet. Men när inledde skogssamema sin? För