Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket

48 Pages·2013·3.87 MB·Swedish

Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 82 (2006)
Fariséer mellan svensk protestantism
och Tredje riket —
en bakgrundsteckning till Hugo Odebergs «Fariséism och
kristendom»
HÅKAN BENGTSSON
Håkan Bengtsson (född 1962) är disputerad i bibelvetenskap, inom Nya testamentet. Avhand­
lingen handlade om bibelkommentarer i Qumrantexterna. Han har undervisat i många år på
Högskolan Dalarna, på Uppsala universitet och på Södertörns högskola inom ämnen som
bibelvetenskap (Nya och Gamla testamentet), judendom, kristendomens historia och om
religioners roller i politiska konflikter. Han har också varit delaktig i svensk judisk-kristen
dialog och är medlem av Samarbetsrådet för judar och kristna i Stockholm. Till författarens
forskningsintressen hör Dödahavsrullarna, tidig kristen konst i Rom, hermeneutik och för
närvarande ett projekt om bibelforskning och antisemitism i vilket denna artikel är ett bidrag.
Till formatet mäter Hugo Odebergs bok Farisé­ och skissa en hypotes kring vad som kan ha varit
ism och kristendom bara drygt hundra sidor. Få Hugo Odebergs syfte med boken. Jag skall fram­
svenska böcker har dock som denna nått fram förallt bidra med kritiska reflektioner kring de
till präster, teologistuderande och kyrkfolk sätt som judisk fromhet presenteras på i Fari­
under 1900-talets senare hälft. Många är de som séism och kristendom. Till förutsättningarna hör
anser att denna lilla skrift har givit dem en ny att författaren till denna artikel själv är delaktig i
syn både på vad fariséer är och, framförallt, vad judisk-kristen dialog och förfäktar principen att
sann kristen fromhet innebär.1 Men boken har varje religiös tradition har rätten att bli presente­
också fått kritik. Redan vid den första upplagans rad på ett sätt som gör att dess egna anhängare
publicering 1943 påpekar recensenter att Ode­ känner igen sig och kan bejaka de väsentligaste
berg driver en dogmatisk tes, snarare än beskri­ dragen i presentationen.
ver historiska förhållanden. Under senare år har Hugo Odeberg var professor i biblisk teologi
kritiken mot Fariséism och kristendom varit med Nya testamentets exegetik i Lund 1933—
ihärdig från representanter för judisk-kristen 1964. Hans eftermäle går antingen i positiva
dialog i Sverige. Man anser att Odebergs bok är eller negativa ordalag. På den positiva sidan hörs
orättvis mot judiskt tänkande och tro, trots att röster om hans mångfacetterade lärdom i språk
den lyfter fram förtjänster hos fariséerna. I och framförallt i judiskt mystika texter, hans
denna artikel skall jag försöka teckna förhållan­ briljanta utläggningar av bibeltexter, hans upp­
dena bakom bokens tillkomst, dess mottagande skattning av estetik, en person med värme och
med något underfundig humor. På den negativa
sidan ges bilden av den oförstådde enslingen,
1 Rune Söderlund, «Systematisk-teologiska reflek- den under kriget nazistiskt engagerade, den
tioner över Hugo Odebergs <Fariséism och kristen- världsfrånvände professorn som periodvis hade
dom>», 107-122 i Hugo Odeberg: Till 100-årsminnet
problem med alkohol. Kort sagt, det är motsä­
av hans födelsedag, Lutherstiftelsens skriftserie nr 13
gelsefulla röster som alla beskriver Hugo Ode­
(Göteborg: Lutherstiftelsen, 1998), 107 och Erik
berg. Trots allt håller de flesta med om att en av
Petrén, «Till debatten om Odebergs <Fariséism och
hans bestående gärningar inom svensk bibel­
kristendom>», 665-667 i Svensk Pastoralteologisk
Tidskrift 22 (2005). forskning var att framhålla den avgörande rele-
7 — Sv. Teol. Kv. skr. 3/2006
J.
98 Håkan Bengtsson
vansen av den judiska, främst den fariseiska tra­ forskning», «utredning», motsv. hebr. midrash)
ditionens betydelse för att kunna förstå Nya tes­ med tillhörande tidskrift.4
tamentets texter. Tillsammans med sin kollega Om man skall försöka att sammanfatta Ode­
på motsvarande professorsstol i Uppsala, Anton bergs «judaiserande» inflytande på den svenska
Fridrichsen, lämnade han ett epokgörande kyrkliga publiken måste det ena forumet sägas
bidrag till den svenska bibelforskningen angå­ vara Erevna, det andra hans omtalade skrift
ende judendomens relevans. De tidiga kristna Fariséism och kristendom. Boken kom i en för­
församlingarnas tankevärld och texter blir inte sta upplaga 1943 och i en andra reviderad upp­
korrekt beskrivna om man bortser från att de har laga 1945. Den tredje respektive fjärde upplagan
sin bakgrund i judendomen. Under 1940- och kom 1963 och 1980. Den revision och för­
50-talen uppfattades denna forskning som inno­ ändring av texten som förekommer mellan första
vativ och nydanande.2 Värt att notera är att Gus­ och andra upplagan och senare mellan andra och
taf Wingren framställer konsekvenserna av Fri- tredje är av betydelse och kommer senare att dis­
drichsens och Odebergs exegetik som «judaise- kuteras. Fariséism och kristendom översattes
rande».3 Wingren menar att uppsaliensisk och även till de nordiska språken. En engelsk version
lundensisk exegetik sedan 1930-talet - läs: kom 1964.
sedan Odeberg och Fridrichsen började påverka Hugo Odebergs bok har en klar pedagogisk
exegetiken i Sverige - har förminskat och trivia- ambition där han i bokens första del gör upp
liserat skillnaden mellan urkristendomen och med vanliga missuppfattningar om fariséismen.
judendomen. Den vetenskapliga metoden Det gäller sådana saker som att kristendom och
inskränks till att utröna den tidiga kristendomens fariséism anses vara varandras raka motsatser,
beroende av judendomen. Exegetiken får på eller att fariseisk etik enbart skulle vara inriktad
detta sätt en monopoliserande position vad avser på kasuistik och sakna ett slags «sinnelagsetik».
tolkningen av Bibelns texter, enligt Wingren. Odeberg bemöter alltså vad han anser vara
Om Fridrichsens insats för belysandet av Nya typiskt vulgära uppfattningar om fariseiskt
testamentets texter med judiskt material skedde tänkande och etik med citat och belägg firån den
främst genom hans doktoranders forskning på rabbinska litteraturen. Författarens poäng i
judiska och nytestamentliga texter, ägde Ode­ denna första del är alltså att man över huvud
berg själv god kompetens i judiska texter, både taget inte kan eller skall beskriva den fariseiska
rabbinska, apokalyptiska och mystika texter. etiken som en förtjänstmoral setik. En sådan syn
Dessa texters betydelse fick han lära känna fanns företrädd i standardverk som Strack-Bil-
under sin tid som doktorand i London. Avhand­ lerbecks Kommentar zum Neuen Testament aus
lingen som publicerades 1928 var en textkritisk Talmud und Midrasch och Emil Schürers
utgåva av en judisk skrift, som han kallade 3:e Geschichte des jüdischen Volkes im Zeitalter
Henoksboken, en skrift som beskriver olika him­ Jesu Christi. Odeberg menar tvärtom, att farisé­
melsvisioner. I en religionshistorisk inriktad ernas fromhet var seriös och reflekterad, och
kommentar till de första kapitlen i Johannes- kunde genomskåda hyckleri och andra felaktiga
evangeliet märks också Hugo Odebergs nära vägar till gudsfromhet.
förtrogenhet med judiska texter. Under hans I bokens andra del vänder resonemanget och
senare tid i Lund skedde främst inflytandet här beskrivs vad han anser vara huvudmotsätt­
genom lördagsseminariet Erevna (grek. «efter­ ningen mellan fariséism och kristendom. Huvud­
motsättningen beskrivs som så viktig, men för­
såtlig att varningar krävs för fariseismen. Ode­
berg använder alltså termen «fariséism» om
2 Se t.ex. Krister Stendahl, Meningar (Stockholm:
något mer än den judiska rörelse som var samtida
Verbum, 1986), 135 och även Gustaf Wingren, Mina
med Jesus och Nya testamentets framväxt. Vad
fem universitet, Minnen (Stockholm: Proprius förlag,
1991), 55.
3 Gustaf Wingren, Tolken som tiger, Vad teologin är 4 För vidare beskrivningar av Erevna se t.ex. Kjell
och vad den borde vara (Stockholm, Gummessons, Burmans och David Terméns artiklar i Hugo Ode­
1981), 39. berg: Till 100-årsminnet.
Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket 99
menar han med «fariseism»? Fariseism är en som inte begripit vad sann respektive falsk from­
egensinnig strävan efter att göra rätt i livet och het är, dvs. «farisén», liknas nu vid ett dresserat
tro sig ha förmågan att göra det. Att en sådan djur. Det hjälper inte hur mycket djuret försöker
inställning är bedräglig, argumenterar Odeberg att uppföra sig, det förblir ett djur, om man inte
under rubriken «Den verkliga motsatsen mellan låtit Kristus förvandla den inre människan till en
fariseisk och urkristen etik». Resonemanget bör­ ny skapelse. I bokens huvudavsnitt blir det tyd­
jar med ett nedslag i ett av Nya testamentets mest ligt att Odebergs tes inte bara är riktad mot den
antijudiska och polemiska yttranden i Joh 8:44: historiska fariseiska rörelsen, utan även mot
«I haven djävulen till eder fader ...» (enl. 1917 liberal judendom och Erasmus av Rotterdam,
års övers.). Odeberg konstaterar att detta inte är portalfiguren i den humanistiska renässansen,
tom retorik, utan konkret allvar: och Luthers antagonist i frågan om människans
fria vilja.
De, Ifariséema] vilkas hela traktan och strävan
gick ut på att göra vad Gud ville, de fingo höra, att Hur såg Hugo Odebergs situation ut då Fari­
de ville göra, vad deras fader djävulen hade begär séism och kristendom publiceras första gången
till. De, vilkas hela liv var vigt åt att forska i san­ 1943? Under denna tid var han aktivt engagerad
ningen, att göra sanning och lära sanning, de fingo
för tysk nazism i Sverige. Detta har nyligen
höra att de voro lika sin fader, hos vilken ingen
påpekats av Jesper Svartvik i en uppmärksam­
sanning fanns, och som endast kunde tala lögn, ja,
mad artikel.8 Odeberg blev ordförande i den pro-
var lögnens fader. De som menade sig sträva efter
tyska kulturföreningen Sverige-Tyskland 1941
att föra människorna till det eviga livet, de fingo
och var under några år ansvarig utgivare för för­
veta, att de var mandråpare och mandråpares
barn.5 eningens tidskrift med samma namn. Under
samma tid reste han regelbundet till Tyskland
Den fariseiska fromheten har s.a.s. snärjt sig i och skrev beundrande i föreningens organ om
sitt eget garn. Deras höga ambition att göra och «en påfallande uppryckning» som skett i «det
leva rätt blir deras fall: «Vi tvingas alltså till den nya Tyskland».9 Under fortsatta resor deltog
slutsatsen, att det som utgör grunden till motsätt­ Hugo Odeberg aktivt i konferenser arrangerade
ningen mellan Jesus och fariséerna är deras all­ av Institut zur Erforschung und Beseitigung des
varliga strävan att finna sanningen och förverk­ jüdischen Einflusses auf das deutsche kirchliche
liga de högsta etiska ideal», menar Odeberg.6 Leben, ett institut som hade som uppgift kart­
Det är alltså självbedrägeriets paradox som lägga och eliminera vad de ansåg vara ett otill-
utgör den stora faran med fariseismen. bördigt judiskt inflytande över tyskt kyrkoliv.
Institutet hade grundats i kretsarna kring deut­
Hur ha de då blivit onda? Svaret blir: helt enkelt sche Christen av den programmatiskt nazistiske
därigenom, att de har föresatt sig att bliva goda. exegeten Walter Grundmann 1939.10 Hur dessa
Emedan de vilja vara rättrådiga och fromma och
försöka vara det ha de blivit onda, emedan de
vilja vara Guds barn, ha de blivit djävulens barn,
8 Jesper Svartvik, «Odebergs fariseiska falsarium»,
emedan de försöka utföra Guds verk, komma de
23 i Kyrkans tidning 38 (22-28 september 2005) och
att fullfölja djävulens verk. Emedan de så ivrigt
artikel i kommande antologin En problematisk rela­
be-möda sig om att lyda Guds befallningar, äro de
tion ? 2006.
ur stånd att förnimma Guds röst.7
9 Hugo Odeberg, «Intryck från krigets Tyskland»,
3^4, 20 i Sverige-Tyskland 4:4 (april 1941), 3 och
Boken avslutas med vad som närmast känns som
«Några intryck från krigets Tyskland», 15-17 i Sver­
en homiletisk tillämpning av bokens tes. Den
ige-Tyskland 3:8 (oktober, 1940). I den senare artikeln
beskriver han sin tillfredställelse över att man i
Tyskland inrättat nya institutioner där man bedriver
5 Hugo Odeberg, Fariséism och kristendom (Lund: forskning utan judiskt inflytande, 16. Någon grov
Gleerups förlag, 1943, I:a upplagan), 50. antisemitisk retorik förekommer inte i dessa artiklar.
6 Ibid., 52. 10 Susannah Heschel, «Nazifying Christian Theo­
7 Ibid., 54. logy: Walter Grundmann and the Institute for the Study
100 Håkan Bengtsson
kontakter kom att påverka Odebergs uppfattning 1941, sägs följande om Odeberg som är på väg
av modern judendom diskuteras nedan. för att träffa Geffcken. Schureck säger:
Många har försökt att förklara och till och
med bortförklara Odebergs pronazistiska sym­
Han kommer väl även att för svenska ögon få en
patier. Säkert passade en svensk teologiprofes­ stämpel på sig. Han är teolog och «deutscher
sors engagemang det tyska utrikesdepartemen­ Christ». Men han vill naturligtvis inte göra sig
tets kontaktnät i Sverige och för Odeberg väckte omöjlig hos de svenska teologerna och det är ju
det erkänsla. Odeberg blev vederbörligen upp­ viktigt också för oss.13
märksammad och den tyska sidan fick en ansedd
akademisk kontakt i Sverige. Här fanns sanno­ Här anas en medveten, men försiktig strategi hos
likt även ideologiska bevekelsegrunder från Odeberg för sitt protyska engagemang. Från
Odebergs sida. Hans sympatier för Nazityskland tyskt håll tycks man även tycka att ett för expli­
bottnade i såväl antibolsjevism, som i hoppet om cit skyltande med tyska sympatier inte heller var
ett tyskt Europa. I sin självbiografi uttrycker till gagn. Detta stämmer väl överens med vad vi
Gustaf Wingren förvåning över Odebergs aktiva idag vet om det tyska politiska och kulturella
engagemang mot bakgrund av dennes kompe­ inflytandet över Sverige vid denna tid. Man var
tens i hebreiska och judiska texter. Wingren häv­ inte primärt angelägen om att exportera tysk
dar att man kan värdera Odebergs engagemang nazism till Sverige, utan odlade kulturella och
ur aspekten att både i hans forskarintresse och i intellektuella kontakter för att på så sätt upp­
hans dåvarande politiska ställningstagande spe­ muntra Sverige att «finna sig egen väg».14
lade tanken på det judiska folket stor roll. Dess­ Odeberg kom dock att så småningom att
utom föresvävade ett rättfärdigande av straff för lämna dessa protyska och nazistiska samman­
det judiska folket i båda sammanhangen.11 hang.15 Redan när den andra upplagan av Fari-
Wingrens förklaring kan kasta ljus över ideolo­ séism och kristendom kommer ut 1945 är han på
giska beröringspunkter som judiska texter och väg bort från kretsarna kring Sverige-Tyskland
det judiska folket, men man kan också också och Walter Grundmann. De många resorna till
tänka sig ett aktivt intresse från Odebergs sida Tyskland upphör. En kort artikel i Expressen den
att göra sitt namn känt i dessa kretsar. Utifrån de 29 mars 1945 berättar om att studenter vid
artiklar som Odeberg skrev i de protyska sam­ Värmlands nation protesterar mot Odeberg som
manhangen och de noteringar som svensk då varit nationens inspektor sedan 1937. Deras
säkerhetspolis gjorde12 är han snarare att be­ protester riktade sig direkt mot den som artikeln
trakta som aktör i detta sammanhang, än som säger vara «den för nazistsympatier kände teolo­
offer för olyckliga omständigheter. gie professorn Hugo Odeberg».16 Artikeln berät­
Odebergs protyska engagemang var känt av tar vidare: «På allra senaste tiden tycks professor
såväl allmänheten, i synnerhet i Lund, som av
säkerhetspolisen. Ändå ville han inte skylta allt­
för Öppet med att han var engagerad i kristna 11 Ibid., 3, avskrift ur P 573 C ang. Schurek.
nationalsocialistiska kretsar i Nazityskland, s.k. Joachim., i Säkerhetspolisens översättning. Det fram­
deutsche Christen. 1 ett av svenska säkerhets­ går av noteringarna att Odeberg är i Stockholm för att
träffa Geffcken på tyska legationen. Vilket ärende de
polisen avlyssnat samtal mellan herrarna
skall diskutera framgår inte, men det förefaller röra
Geffcken och Schurek på tyska legationen i
sig om någon form av förtroendeuppdrag för den
Stockholm på förmiddagen den 18 september
tyska sidan.
14 Birgitta Almgren, Drömmen om Norden. Nazistisk
infiltration i Sverige 1933-1945 (Stockholm: Carls­
and Eradication of Jewish Influence on German sons, 2005).
Church Life», 587-605 i Church History 63:4 (1994),
15 I Odebergs säpoakt framgår att han under 1943
590-599.
närmar sig kretsar kring Per Engdahl och organisa­
11 Wingren, Minafem universitet, 55-56. tionen «Svensk opposition». Dessa sammanhang får
12 Säkerhetspolisens personakt, Hugo Odeberg P betecknas som fascistiska. Säkerhetspolisens sista
2871 (Hd. 3348/41), Riksarkivet. notering är från september 1944.
Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket 101
Odeberg ha genomgått en märklig religiös I en recension från 1944 av Fariséism och kris­
utveckling, som fört honom nära pingströrel­ tendom reagerar den judiske forskaren Hans-
sen. > Studenternas protester ledde också till att Joachim Scheops skarpt på denna passage. Han
Odeberg avsattes som inspektor i maj samma år. kallar Odeberg: «en mytskådare ..., en hårdkokt
Även dåvarande ecklesiastikministern Tage Er- nazist».23 Odeberg var känslig för kritik och i
lander var med och påskyndade avsättningen.11 den andra upplagan (1945) har texten ändrats.
Efterdyningarna av Odebergs nazistiska Ändringen nedan avspeglar sannolikt också den
engagemang avspeglar sig dock i ändringar som fromma kursändring som antytts ovan.
han låter göra i boken redan till den andra uppla­
gan 1945. Här låter han omstöpa sådana formu­
Det samfund som grundar lydnaden mot den
leringar som kan förefalla vara nedsättande mot
gudomliga viljan på människans fria vilja, slutar
judar. I första upplagan 1943 kallar han den med att kräva en absolut lydnad mot sina princi­
berömde engelske judiske forskaren Claude G. per: ty de fattas ju som självklart och ofrånkom­
Montefiore för «den engelske juden C. G. Mon- ligt giltiga. Därför blir det självklart och logiskt
tefiore»18 och som Jesper Svartvik visat kan nödvändigt, att för fariseismen Guds herravälde
detta epitet vara övertaget från Walter Grund- måste innebära Israels, dvs. Gudsprincipens her­
mann,19 som benämner Montefiore som «der ravälde.24
englische Jude Montefiore» i en av sina konfe­
rensartiklar från 1943.20 I den andra upplagan En politisk konspiratorisk tolkning av «världs­
1945 ändrar Odeberg detta till «den engelske herraväldet» blir inte längre möjlig med texten i
lärde C. G. Montefiore».21 En än mer signifikant andra upplagan. Men passagen skulle ändras
ändring görs kring formuleringen kring det igen. I den tredje upplagan (1963) har den
«samfund» — läs: framförallt judarna — som senare meningen ändrats till: «Därför blir det
omfattar tanken på en fri vilja att göra gott. I självklart och logiskt nödvändigt, att för fariseis­
1943 års utgåva står: men Guds herravälde måste innebära ett krav på
slutlig dominans i denna världen», men då har
det gjorts ännu ett förtydligande i bokens början
Det samfund som grundar lydnaden mot den
gudomliga viljan på människans fria vilja, slutar om att «fariséism» inte är något typiskt judiskt
med att kräva ett världsherravälde. Därför blir det fenomen.25 Dessa ändringar som rimligen bör
självklart och logiskt nödvändigt, att för ha tillkommit på Odebergs eller någon i hans
läriséismen Guds herravälde måste innebära Isra­ närkrets initiativ speglar både en anpassning till
els herravälde i världen.22 den allmänna opinionen i Sverige runt krigsslu­
tet och en rädsla från författarens sida att i tryck
kunna bli ihågkommen som en tillskyndare av
nazistisk antisemitism.
If) «Seniorer går till aktion mot nazistprofet i Lund», Hur togs då Fariséism och kristendom emot när
Expressen 29 mars 1945. den kom ut? Vi har redan anat en judisk reak­
17 Tage Erlander, Dagböcker 1945-49 (utg. Sven tion. Är då svenska recensenter förvånade över
Erlander; Hedemora: Gidlunds, 2001), 109. att en så positiv skildring av judendomen förfat­
18 Odeberg, Fariséism (l:a upplagan, 1943), 8. tas av en nazistiskt engagerad person? Bland de
kristna exegetiska kollegorna är tonen generös
19 Svartvik, 23.
och uppskattande mot Odebergs publikation.
20 Walter Grundmann, «Die antike Religion im
Anton Fridrichsen ger en ganska överslätande,
Lichte der Rassenkunde», 23-100 i Die völkische
Gestalt des Glaubens, Beiheft zu Germanentum,
Christentum und Judentum (utg. H. Odeberg och W.
Meyer-Erlach; Leipzig: Verlag Georg Wigand, 1943), 23 Hans Joachim Schoeps, «Fariséism och kristen­
74. dom» (recension), i särtryck ur Judisk tidskrift {1944).
21 Odeberg, Fariséism (2:e upplagan 1945), 8. 24 Odeberg, Fariséism (2:a upplagan, 1945), 72.
22 Ibid., ( 1 :a upplagan, 1943), 73-74. 25 Ibid., (3:e upplagan 1963), 65-66.
102 Håkan Bengtsson
men allmänt positiv anmälan av boken i Stock­ befästa den ideologiska skillnaden mellan fari­
holmstidningen i början av 1944.26 Gösta Linde- séer och kristna, men att han egentligen missar
skog som recenserar boken i Ny Kyrklig Tidskrift målet. Nils Alstrup Dahl erkänner dock utan
är positiv till dess grundtes och positiva uppdate­ omsvep Odebergs stora kompetens och belästhet
ring av den rabbinska teologin, men kritiserar i frågan och boken har enligt dennes mening
Odeberg för förenklingar i tecknandet av relatio­ förtjänster. Men Dahl kritiserar framställningen
nen mellan Jesus och fariséerna. Likaså hävdar för att vara för principiell. De historiska farisé­
Lindeskog att Odeberg gör en orättvis tolkning erna idealiseras, medan den moderna judendo­
av Claude G. Montefiore, vilket skall utvecklas men karikeras (jfr Lindeskogs kritik ovan). His­
nedan. Men Lindeskog nämner inte Odebergs toriska sakförhållanden blir därmed dimmiga
97
engagemang för Nazityskland. och Dahl menar att Jesus kritik mot fariséerna
Även Erik Sjöbergs recension i Svensk Exe- var mer praktisk än ontologisk, som Odeberg
getisk Årsbok är vänlig i tonen. Det är inte så vill göra den till. Dessutom pekar Dahl på
förvånande eftersom Sjöberg doktorerat för många centrala teologiska föreställningar som
Odeberg. Sjöberg har dock invändningar, men den kristna traditionen ärvt från fariséerna. Ode­
de framförs nästan ursäktande. Först och främst berg framhåller inte tillräckligt de stora likhe­
kan man inte som Odeberg teckna en bild av terna mellan de två traditionerna och det är sna­
fariseismen där deras med kristendomen gemen­ rare här som fröet till split mellan de två traditio­
samma problem, dvs. hur man bör leva efter nerna sås, enligt Dahl.29
Guds vilja, står som åtskillnad. Boken är mer Den recensent som explicit påpekar Ode­
teologiskt homiletisk än historiskt exegetisk. I bergs nazistiska engagemang är som ovan på­
anslutning till detta gör Sjöberg en relevant iakt­ pekats den tysk-judiske forskaren Hans-Joachim
tagelse. När Odeberg bygger upp den ontolo- Schoeps, vilken bl.a. genom Anton Fridrichsens
giska motsättningen mellan fariseism och kris­ försorg var i Sverige under andra världskriget på
tendom gör han det på grundval av johanneiska flykt undan naziregimen. Schoeps som skriver i
och paulinska texter. Annat nytestamentligt ett särtryck till Judisk Tidskrift, är i stort positiv
material läggs åt sidan och även om Sjöberg inte till Odebergs framställning, men framhåller
har något principiellt emot detta, spelar fram­ Odebergs kontakter med nazistisk forskning i
förallt de johanneiska texterna (särskilt Joh Tyskland:
8:42^17) stor roll för Odebergs syn på farisé­
erna.28 Som Odeberg nyligen som ende svensk represen­
Viss kritik från fackexegetiskt håll kommer tant aktivt deltagit i en nazistiskt orienterad
också från den norske nytestamentlige exegeten «Arbeitstaugung des Instituts zur Erforschung des
jüdischen Einflusses auf das deutsche Kirchliche
Nils Alstrup Dahl som recenserar Fariseism och
Leben» i Nürnberg, var man beredd på ett och
kristendom i Svensk Teologisk Kvartalskrift.
annat. Men denna skrift utgör en angenäm över­
Dahl omnämner inte Odeberg som direkt ingå­
raskning, ty en svensk publik vågar Odeberg inte
ende i något protyskt sammanhang, även om han
bjuda på «glimtar» ur den nationalsocialistiska
noterar i recensionens inledning och avslutning
pseudovetenskapen. Tvärtom har denna skrift
att frågan om fariséer spelar roll för den poli­ förtjänsten att ge en saklig framställning av cen­
tiska antisemitismen. Man kan tolka Dahls anty­ trala partier i den fariséiska etiken och göra rent
dan som kritik mot Odebergs politiska ställ­ hus med gamla, inrotade fördomar och missför­
ningstagande genom att Odeberg behöver stånd. ... Om Odeberg också i framtiden vill ställa
sitt stora vetande i vetenskapens och icke — som
på sina ställen ännu sker — i propagandans tjänst,
26 Anton Fridrichsen, «Fariseism och kristendom»
kommer man även på judiska sida gärna att höra
(recension), i Stockholmstidningen (19 januari 1944).
hans åsikter.30
27 Gösta Lindeskog, «Nyare svensk exegetisk littera­
tur», 150-160 i Ny Kyrklig Tidskrift 13 (1944), 153-
156. 29 Nils A. Dahl, «Fariseism och kristendom» (recen­
28 Erik Sjöberg, «Fariseism och kristendom» (recen­ sion), 133-136 i Svensk Teologisk Kvartalskrift 20
sion), 109-112 i Svensk Exegetisk Årsbok 9 (1944). (1944).
Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket 103
Det sammanhang som Schoeps syftar på är Ode­ Så långt de akademiska reaktionerna. Vad
bergs deltagande i en av de konferenser som gäller de mer populära recensionerna i dagspres­
anordnades av Walter Grundmann i relation sen utgör Knut Hagbergs anmälan i Nya Dagligt
ovan nämnda institut. Vid en konferens i juni Allehanda ett intressant exempel. Knut Hagberg
1942 höll Odeberg ett föredrag med titeln «Jesu var en ansedd akademiker och kulturperson, lit­
modersmål som vetenskapligt problem» där han terärkritiker och essäist. Han prisar Odebergs
argumenterar för arameiskan som ett kultur- och «sällsynt fängslande arbete» för dess upplysande
världsspråk, vida överlägset hebreiskan.31 Hans- klarhet och nydanande tes. Hagberg påpekar att
Joachim Schoeps kategorisering av samman­ Odebergs slutsatser ligger nära både Anders
hanget som «den nationalsocialistiska pseudove- Nygrens utgestaltning av försoningsläran och
tenskapen» är träffande och bekräftas av de ide­ Luthers teologi i Den trälhundna viljan. Den kri­
ologiska bottennapp som Odeberg ger uttryck tik Hagberg levererar påminner om Nils Alstrup
för i sitt föredrag om Jesus modersmål. Han Dahls. Nog stod Jesus närmare fariséerna än vad
skriver bl.a. att arameiskan äger överlägsna kva­ Odeberg vill påskina? Jesus «umgicks med
liteter som «vida överträffar hebreernas begrän- fariséer, men icke med saducéer eller herodianer
sade tanke- och känslovärld». eller esséer.»34 Hagberg påtalar heller inte Ode­
Trots Schoeps skarpa underkännande av Ode­ bergs nazistiska engagemang.
bergs politiska engagemang, erkänner han dock En annan välvillig recensent i den frikyrkliga
Odebergs kompetens i judaistik och judisk mys­ Svenska Morgonbladet var teologen William
tik som unik i Sverige. Recensenten Schoeps Bredberg. Även om Svenska Morgonbladet hade
instämmer även i Odebergs avfärdande av en antinazistisk hållning under kriget, antyder
Claude Monte flores tes att tidig judendom och inte heller Bredberg något om Odebergs poli­
kristendom skulle vara tämligen jämspelta. tiska hållning i artikeln. Den nyss återgivna
Odebergs tanke att det ligger en avgörande recensionen av Hagberg påminner mycket om
skillnad mellan de två traditionerna vad avser William Bredbergs, fastän Bredberg publicera­
synen på den mänskliga friheten understryks av des först. Odeberg prisas för sin lärdom och
Schoeps.33 Samtidigt anser Schoeps att Odeberg klarheten i tesen om skillnaden mellan fariseism
inte gör rättvisa åt den judiska traditionens cen­ och kristendom. Även Bredberg påtalar likheten
trala tanke på sin status som egendomsfolk. Här mellan Nygrens teologi och Odebergs tes, och
haltar Odebergs jämförelse, enligt Schoeps. Att kritiken blir också förutsägbar.
först redovisa en negativ tilltro till människans Det förefaller alltså som de flesta recensenter
förmåga att välja och göra gott, och sedan applåderar Odebergs positiva ansatser att
framhålla det lutherska kravet på en nyskapelse beskriva fariséerna, men han får kritik för
av människans inre går utanför judisk begrepps förenklingar och att han läser in principiell teo­
och tankevärld. Här sätter Odeberg upp kristna logi i texter. Det är inte förvånande att Hans-Joa-
förbihåll framför den judiska traditionen och han chim Schoeps kritiserar Odebergs medverkan i
gå så långt så han ser anhängare till tanken på Grundmanns «avjudaiseringsinstitut» mot bak­
människans fria vilja som efterstävande världs­ grund sin erfarenhet av den tyska nazismen.
herravälde, vilket ovan påpekats. Men det är uppseendeväckande att inte fler
recensenter kommenterar detta. Det trots allt
varma mottagande av Fariséism och kristendom
föregicks också av uppskattade refererat i olika
30 Schoeps, recension i Judisk tidskrift (1944). kyrkliga tidskrifter av föredrag som Odeberg
höll på samma tema. Det tidigaste referat som
31 Hugo Odeberg, «Die Muttersprache Jesu als wis-
senschaftlige Aufgabe», 71-82 i Germanentum, går att finna till temat Fariséism och kristendom
Christentum und Judentum. Studien zur Erforschung ges av Oscar Haglund i Bibliskt månadshäfte (5/
ihres gegenseitigen Verhältnisses (utg. W. Grund­
mann; Leipzig: Verlag Georg Wigand, 1943).
34 Knut Hagberg, «Fariséism och kristendom»
32 Ibid., 78. (recension) i Nya Dagligt Allehanda (9 september
33 Schoeps, recension. 1944).
104 Håkan Bengtsson
1940). I mars 1940 håller Odeberg ett föredrag tillhörde var alltså de tyska kyrkoanhängare, s.k.
för Värmlands nations teologgrupp med rubri­ deutsche Christen som strävade efter att den
ken «Fariseisk och kristen etik». I Haglunds tyska nationalsocialismen med dess ideologi och
referat återfinns de väsentligaste delarna och raslagstiftning skulle förändra även kyrkans teo­
poängerna som sedan återkommer i Fariséism logi och struktur. Det var bl.a. i detta syfte som
och kristendom i dess första upplaga 1943.35 Grundmann lät grunda det ovan omtalade insti­
Dock saknas referenser till rabbinska texter, vil­ tutet. I de skrifter som han producerade i anslut­
ket kan bero på att recensenten inte förmått att ta ning till detta polemiserar Grundmann också
med dessa, framförallt lyser all skarp kritik och mot vad han uppfattar vara ett skadligt judiskt
polemik mot liberal judendom med sin frånvaro. inflytande i västerlandet och det gäller främst att
En förklaring till det kan vara att Odeberg inte i judendomen tagit del av upplysningsrörelsen.
detta kyrkliga sammanhang vill använda en Spinoza och Moses Mendelssohn framhålls som
sådan diskurs. Vid ett fördrag hållet vid Natio­ sådana som närmat judendomen till västerlandet
nella studentklubben i Lund i april 1937 ut­ och västerlandet till judendomen och det anses
trycker Odeberg dock snarlika åsikter.36 Ode­ ha bidragit till västerlandets kulturella kris.39
berg hade också anledning att vara besviken på Även Odeberg faller in i denna diskurs i ett före­
liberala judiska forskare efter Gerschom Scho- drag om hellenism och judendom hållet i institu­
lems delvis kritiska recension av hans avhand­ tets regi i Weissenfels 1941. Här ges t.ex. juden­
ling.37 Den sorts kritik som Odeberg driver i domen skulden för vad Odebergs anser vara en
Fariséism och kristendom gäller dock som ovan pervertering av den internationella kulturen.40
påpekats främst judendomens syn på människan Jämfört med den något vänare presentationen av
vilja och förmåga att göra gott och uppfatt­ den judiska traditionen i
ningen på att det i judendomen finns en innebo­ framstår Odebergs formuleringar som man i
ende strävan efter världsherravälde. Den senare efterhand kan läsa dem i de trycka artiklarna i
tanken var vanlig bland Tredje rikets ideologer sammanhanget kring «avjudaiseringsinstitutet»
eftersom man då ville försöka rättfärdiga över­ som grovt fördomsfulla och del av en antisemi­
greppen mot ledande tyska judiska vetenskaps­ tisk diskurs. Odeberg var alltså medveten om
män och kulturrepresentanter.38 vilken publik han hade i olika sammanhang.
Vilken roll spelade kontakterna med Walter Det är inte förvånande att Odeberg faller in i
Grundmanns nazistteologiska institut för Ode­ en antisemitisk diskurs i sammanhanget kring
bergs syn på modern judendom under denna Walter Grundmann. I första upplagan av Fari­
period? Det sammanhang som Grundmann séism och kristendom kritiserar Odeberg också
samtida liberal judendom. Även om, som jag
visat ovan, diskursen på sina ställen i första upp­
35 Oscar Haglund, «Fariseisk och kristen etik» lagan tangerar en antisemitisk jargong, är grund­
(referat av ett fördrag hållet den 12 mars 1949 av tonen trots allt mer positiv här, och de doktrinära
Hugo Odeberg för Värmlands nations teologgrupp),
130-134 i Biblisk månadshäfte 5 (maj 1940).
36 «Judarna ej klokare än andra folk och ej så 39 Walter Grundmann och Karl Friedrich Euler, Das
fruktansvärt mäktiga. Intressant föredrag av professor religiöse Gesicht des Judentums, Entstehung und Art,
Hugo Odeberg», 1, 8 i Lunds Dagblad, nr. 90 (ons­ Beiheft zu Germanentum, Christentum und Judentum
dagen den 21 april 1937), osignerad artikel. (Leipzig: Verlag Georg Wigand, 1942), 140-147.
37 Gerhard Scholem, «Odeberg, Hugo: 3 Enoch or 40 «Unter jüdischem Einfluß ist vielmehr in der
The Hebrew Book of Enoch ...» recension, 193-197 i modernen internationalen Weltkultur aus jeder einzel­
Orientalistische Literaturzeitung (1930). Scholems nen Volkskultur etwas grundsätzlich Verstelltes her­
recension är dock inte genomgående negativ. Han kri­ ausgebildet worden.»: Hugo Odeberg: «Hellenismus
tiserar Odeberg för dennes dateringar och för att inte und Judentum. Verjudung und Entjudung der antiken
valt en bättre handskrift. Welt», 101-118 i Die völkische Gestalt des Glaubens,
38 Saul Friedländer, Förföljelsen år 1933-39: Tredje Beiheft zu Germanentum, Christentum und Judentum
riket och judarna, Del 1 (Stockholm: Natur och kul­ (utg. H. Odeberg och W. Meyer-Erlach; Leipzig: Ver­
tur, 1999), 102-106, 112-116. lag Georg Wigand, 1943), 115.
Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket 105
blamagerna tvättas bort i kommande upplagor. den mystika traditionen.44 Detta förhållande
Redan i början av Fariséism och kristendom gällde inte den ledande officiella strömningen,
avfärdar alltså Odeberg «den engelske juden C. den fariseiska. I andra sammanhang kontrasteras
G. Montefiore» för att denne inte vill se någon den dominerande fariseismen mot dem vilka
principiell skillnad mellan Jesus och rabbinernas Odeberg kallar «de stilla i landet». De stod utan­
lära. Claude G. Motefiore får här stå som repre­ för de officiella sammanhangen och känneteck­
sentant för en vanlig syn som fanns hos judiska nades av ett fromt böne- och andaktsliv.45 I
liberala judiska forskare under slutet av 1800- framställningen i Fariséism och kristendom var
talet. Odeberg understryker dock att denna tes det dock viktigt för Odeberg att finna en teolo­
dock inte kan avfärdas utan vidare: «De judiska gisk front mot den fariseiska rörelsen.
forskarnas anmärkningar ha den stora nyttan Kärnpunkten i Odebergs framställning handlar
med sig, att de tvinga oss att rikta vår uppmärk­ om människans fria vilja och förmågan om att
samhet på den verkliga skillnaden mellan Jesus göra gott. Innan denna avgörande fråga diskute­
och rabbinerna liksom också mellan kristendo­ ras skall dock anmärkningar göras mot Ode­
men och fariseismen.»41 Varför denna marke­ bergs sätt att presentera judendomen på.
ring av Odeberg? Forskare som Abraham Geiger Redan i många av recensionerna av Fariséism
och Claude G. Montefiore drev tesen att det inte och kristendom kritiseras för Odeberg att hans
skulle finnas så stora principiella skillnader mel­ framställning är styrd mer paradigmatiska teolo­
lan den framväxande rabbinska rörelsen och den giska överväganden än en historisk detalj exeges
kristna. Detta fick som konsekvens att man från av anförda nytestamentliga ställen. Här skall jag
reformjudiskt håll betraktade Jesus som en fari­ visa hur obekymrat Odeberg likställer moderna
seisk rabbin med relativt liberal halakisk håll­ judiska tänkare med rabbinska. I ett resonemang
ning, dvs. med en mer minimalistisk inställning om nödvändigheten om självinsikt anförs den
till utlevandet av buden.42 Ett sådant perspektiv reformjudiske tänkaren och rabbinen Leo Baeck
hotade naturligtvis Odebergs grundtes att det som exempel vad Odeberg kallar «det fariséiska
fanns en avgörande skillnad mellan tidig juden­ betraktelsesättet». I ett långt citat från ett icke
dom och kristendom. Denna poäng hade dock namngivet verk talar Baeck om människans
Odeberg inte snappat upp i sammanhanget kring egen förmåga och frihet att fatta moraliskt och
Walter Grundmann. Redan i sin installationsfö- religiöst riktiga beslut, och att goda gärningar
reläsning 1933 formulerar Odeberg denna posi­ blir som ett sigill på den försoning som kan upp­
tion, fast där utan explicit udd mot judiska fors­ nås med Gud.46 Längre fram i boken gör Ode­
kare. Där är det snarare kritik mot Adolf von berg ungefär samma sak i ett resonemang om
Harnacks teser som dominerar.43 Men även i arvsyndsbegreppet. Först citeras traktaten Bera-
denna fråga kom Odeberg att med tiden demon­ kot ur den palestinensiska Talmud. Sedan säger
strera en mjukare hållning. I Erevnasamman- Odeberg: «Det är då helt naturligt att en judisk
hang tecknade han den principiella relationen forskare kan karaktärisera judendomens åskåd­
mellan judisk och kristen tradition som mer av ning om synden.»47 I det följande får åter Leo
kontinuitet. Han avsåg då primärt synagogans Baecks resonemang tolka talmudcitatet. I
gudstjänst, de hebreiska texterna och framförallt samma kapitel behandlar han även citat från två
andra tyska rabbiner på samma sätt. Konsekven-
41 Odeberg, Fariséism ( 1 :a upplagan, 1943), 9.
42 Susannah Heschel, Abraham Geiger and the
44 Hugo Odeberg, Bibelns eget budskap: Några
Jewish Jesus, Chicago Studies in the History of
studier av Hugo Odeberg (Stockholm: Svenska Kyr­
Judaism (Chicago & London: The University of
kans Diakonistyrelses Bokförlag, 1958), kapitlet
Chicago Press, 1998).
«Den nytestamentliga gudstjänsten», 7-27.
43 Installationsföreläsningen trycktes senare i Svensk
45 Hugo Odeberg, «De stilla i landet», Ordet och
Teologisk Kvartalskrift', Odeberg, «Några synpunkter
tron, 3 (1968).
på den judiska litteraturens betydelse för den nytesta­
mentliga exegetiken», 107-119 i Svensk Teologisk 46 Odeberg, Fariséism ( 1 :a upplagan, 1943), 66-67.
Kvartalskrift 10:2 (1934). 47 Ibid., 80.
106 Håkan Bengtsson
sen blir att reformjudiska tänkare får klä skott det är för teologisk motsättning han är ute efter.:
för vad Odeberg kallar ett fariseiskt betraktelse­ «... den i fariséisk dräkt förklädda kristendo­
sätt. Att på detta sätt kritisera den fariseiska tra­ men, som företräddes av Erasmus, också så full­
ditionen genom att anföra reformjudiska teolo­ ständigt motbjudande för den äkta kristendo­
ger är både anakronistiskt och orättvisande. men, sådan som Luther företräder den ...».50
Dessa resonemang revideras heller inte i kom­ Här blottar Odeberg sin lutherska ådra. Äkta
mande upplagor. kristendom är alltså den som utformats av
Den röda tråden i Odebergs bevisföring gäller Luther. Även nödvändigheten för människan att
frågan om människans vilja att förstå och göra komma till insikt om sin egen otillräcklighet och
gott. Den polemiska udden i boken är riktad träda in i tillståndet av ny skapelse, är formule­
främst mot teologier som förfäktar tanken på rad utifrån en luthersk antropologi. Odebergs
människans egen förmåga till att besluta och avslutande homiletiska tillämpning med att likna
göra gott. Intressant är att Hans-Joachim den som inte förstått behovet av förkrosselse
Schoeps i sin recension accepterar Odebergs inför synden och nyskapelse i Kristus vid dres­
slutsats att den väsentliga skillnaden mellan serade djur, blir närmast kuslig. Han mäter alla
judisk fariseism och kristendom avser synen på som inte accepterar hans utgångspunkter med en
människans fria vilja. Även för Schoeps är det luthersk måttstock.
viktigt att det finns avgörande differenser mellan
kristen och judisk tradition. Han framhåller i sin Vad har då Odeberg åstadkommit i sin bok? Han
recension att konsekvensen av en positiv tilltro har först argumenterat mot populära stereotyper
till människans goda vilja innebär att juden­ av den historiska fariseiska rörelsen. Därefter
domen inte har behov av någon fräl sargestalt har han dragit en skarp linje mellan judendom
och att den s.k. syndafallsberättelsen i Genesis 3 och luthersk kristendom, och demarkationslin­
inte betraktas som någon varaktig korrumpering jen går mellan de olika traditionernas sätt att
av den mänskliga naturen. «Frälsning» finns inte värdera människans förmåga till att med sin
på samma sätt i den judiska teologin då utgångs­ egen vilja bestämma sig för att göra gott. Ode­
punkten är att folket blivit inkluderat i Sinaiför- berg förlägger inte skillnaden mellan judendom
bundet, och då Guds vilja finns utsagd i Torahn och kristendom i en kristologi där Kristus ersät­
gäller det att människan fritt väljer mellan gott ter det judiska förbundet eller lagen. Inte heller
och ont.48 ligger skillnaden i att den ena traditionen — den
I bokens andra del blir det allt tydligare vad judiska — skulle vara mindre from eller nog­
det är för en skillnad Odeberg är ute efter. Att grann med etiska frågor. Läsaren fascineras, vil­
vilja vara god innebär alltså att man är ond. ket bekräftas av bokens eftermäle, av att författa­
Denna fara blottlägger Jesus utan omsvep (se ren placerar avgörandet på ett så oväntat, men
ovan med ref. till Joh 8:44). Detta innebär, enligt ändå avgörande område som synen på den fria
Odeberg att farisén är fast och låst i sina egna viljan.
tankebanor: «Den viljekraft och energi, som den Denna strategi visar en del likheter med den
rättfärdige tror sig rikta på det goda, måste med tyske kollegan och vännen Gerhard Kittels något
nödvändighet endast komma det onda, det djä­ mer omfångsrika och religionshistoriskt profile­
vulska, till godo.»49 Odeberg tar för givet att rade bok Die Probleme des palästinischen Späi-
människan inte själv kan uppnå ett fulllödigt judentums und das Urchristentum, publicerad
fromt liv. I det avsnitt som bär rubriken «Den redan 1926.51 Där gör Kittel, som även han var
kristna uppfattningen av friheten och den farise­ bibelforskare och en erkänd auktoritet i judiska
iska uppfattningens konsekvenser» går Odeberg texter samt en tidig anhängare till nazismen, en
vidare och kontrasterar «kristen» och «fariseisk»
syn på frihet mot varandra. Här avslöjar han vad
50 Ibid., 73.
51 Gerhard Kittel, Die Probleme des palästinischen
Spätjudentums und das Urchristentum, Beiträge zur
48 Schoeps, recension. Wissenschaft vom Alten und Neuen Testament 3:1
49 Odeberg, Fariseism (1 :a upplagan, 1943), 60. (Stuttgart: Verlag von W. Kohlhammer, 1926).